Varm i själen av fina Stina

Mötte upp Stina för en fika efter jobbet och planering av helgens surströmming/kräftskiva. Det hela urartade naturligtvis till minimal planering och blev istället långfika med snack om alltifrån real dolls (googla på't om ni inte känner till fenomenet!) till trivselbildäck och var gränsen för när man bli en crazy catlady egentligen går. Efter två eller tre katter?
När jag sedan promenerade hem i mörka Stockholmskvällen fylldes jag av en lyckokänsla. Eller lyxkänsla, kanske. Kände mig så himla lyckligt lottad. Jag bor i en stad jag verkligen trivs i, med världens bästa sambo. Jag har börjat ett nytt jobb som känns inspirerande och kul och jag har vänner som Stina. Jag kan glömma bort det där ibland, så jag tänkte att jag borde skriva ner det för att påminna mig själv när jag tycker att livet är skit. Typ i november.

Mia Stewart lagar veglasagne

Jojo, once in a blue moon lagar jag mat. (Det är såpass sällan att Mattias dokumenterade!) Här ses jag varva tomatsås och keso-spenatröra till en trevlig liten vegetarisk lasagne. (Notera whiskeyflaskan i bakgrunden!) Resultatet blev inte bara vackert utan också mycket smakligt.

Pågående stickprojekt

Jag har länge velat ha en ljusrosa angoratopp men aldrig hittat någon som passat, varken i second hand-affärer eller e-bay. Så jag bestämde mig för att sticka en egen. Dock inte i angoragarn, då det är på tok för dyrt för mig och ett projekt som kan sluta lite hursomhelst, så det blir i mohair i stället. Det näst bästa, liksom. Så här är det tänkt att det ska se ut, fast i ljusrosa alltså:

Mönster och garn kommer från Rowan och kan beställas via deras hemsida. Eller också, om man bor i Stockholm, kan man gå till Wincent garner och få alldeles förträfflig hjälp.
Har stickat bakstycket och jobbar nu på delningen av framstycket. So far so good, men mycket kan hända än...

Lika som bär?

Då min vän Stina, på sin blogg, påstår sig vara lik Filippa Reinfeldt (vilket jag inte kan hålla med om) och samtidigt tycker att jag är lik Cindy Sherman tänkte jag kolla vad eventuella bloggläsare tycker. Likt eller inte?

Fett med Borlänge-diss

OK, nedanstående inlägg fick Mattias att bryta ihop av fniss. Han hade aldrig läst något så Vasastans-brattigt-medelklassigt. Och OK, jag kan väl hålla med lite grann. Men jag menade såklart inte hans insats med champagne och grejer var liten, utan att jag blev väldigt rörd! Från och med nu får han inte läsa min blogg!

Skål!

Jag har fått nytt jobb! Börjar jobba nästa måndag, vilket gör att jag bara behövde vara arbetslös en dryg månad. Känns fantastiskt skönt att ha de närmaste 11 månaderna inplanerade. M hade fixat en liten flaska Bolly, kaviar och en blomsterkvast, för att fira. Blev sjukt rörd! Det krävs inte så mycket ibland.

Hemma hos mig

Så här ser mitt hem ut. Jag satt i soffan och såg ut över kaoset och kände att jag var tvungen att dokumentera det, en gång för alla. Inte för att det är särskilt ovanligt att mitt hem ser ut så här, snarare tvärtom. Och kanske kan det fungera som motvikt till alla "gör-om-hemma-program", Ernst/Timell/Hon-med-krulliga-håret-och-rött-läppstft-som-gör-anskrämliga-saker-med-prickar, inredningsbloggar och allt annat perfekt jävla myspys som står mig upp i halsen. Man kan leva så här också. Det krävs bara viss försiktighet och slalomkunskap när man kryssar över golvet.
Å andra sidan ser mina pelargoner ut såhär:

Men det är bara, säger BARA, för att jag satte ut dem på balkongen i början av sommaren och inte har rört dem sedan dess!