Återfall

...eller återbesök, kanske. Vi får se om det går bättre med bloggandet nu när det är mörkt, regningt och knappt möjligt att vistas utomhus. Kanske kommer mina mörka, mindre präktiga sidor utkrälande i skydd av novembermörkret?
Jag kan erkänna att jag sjunkit längre ner i handarbetsträsket. Nu har jag även lagd virkning till mina laster.
Har just virkat klart ett par tofflor som blev helt OK.

Tror jag lägger ner

Nä, fy faan vad präktig den här bloggen blev. Den känns lika trist och tillrättalagd som de dagböcker jag försökte skriva i tonåren. Det värsta är att det inte ens är medvetet, att försöka framställa mig själv i god dager - det bara blir så.
Det stämmer kanske som en kompis påstår, att jag har en liten överklasstant i mig.
Hursom - inte särskilt kul, varesig att skriva eller läsa. Kanske får starta en anonym blogg i stället, för att bli av med lite hämningar.
Tjillevippen så länge!

Varm i själen av fina Stina

Mötte upp Stina för en fika efter jobbet och planering av helgens surströmming/kräftskiva. Det hela urartade naturligtvis till minimal planering och blev istället långfika med snack om alltifrån real dolls (googla på't om ni inte känner till fenomenet!) till trivselbildäck och var gränsen för när man bli en crazy catlady egentligen går. Efter två eller tre katter?
När jag sedan promenerade hem i mörka Stockholmskvällen fylldes jag av en lyckokänsla. Eller lyxkänsla, kanske. Kände mig så himla lyckligt lottad. Jag bor i en stad jag verkligen trivs i, med världens bästa sambo. Jag har börjat ett nytt jobb som känns inspirerande och kul och jag har vänner som Stina. Jag kan glömma bort det där ibland, så jag tänkte att jag borde skriva ner det för att påminna mig själv när jag tycker att livet är skit. Typ i november.

Mia Stewart lagar veglasagne

Jojo, once in a blue moon lagar jag mat. (Det är såpass sällan att Mattias dokumenterade!) Här ses jag varva tomatsås och keso-spenatröra till en trevlig liten vegetarisk lasagne. (Notera whiskeyflaskan i bakgrunden!) Resultatet blev inte bara vackert utan också mycket smakligt.

Pågående stickprojekt

Jag har länge velat ha en ljusrosa angoratopp men aldrig hittat någon som passat, varken i second hand-affärer eller e-bay. Så jag bestämde mig för att sticka en egen. Dock inte i angoragarn, då det är på tok för dyrt för mig och ett projekt som kan sluta lite hursomhelst, så det blir i mohair i stället. Det näst bästa, liksom. Så här är det tänkt att det ska se ut, fast i ljusrosa alltså:

Mönster och garn kommer från Rowan och kan beställas via deras hemsida. Eller också, om man bor i Stockholm, kan man gå till Wincent garner och få alldeles förträfflig hjälp.
Har stickat bakstycket och jobbar nu på delningen av framstycket. So far so good, men mycket kan hända än...

Lika som bär?

Då min vän Stina, på sin blogg, påstår sig vara lik Filippa Reinfeldt (vilket jag inte kan hålla med om) och samtidigt tycker att jag är lik Cindy Sherman tänkte jag kolla vad eventuella bloggläsare tycker. Likt eller inte?

Fett med Borlänge-diss

OK, nedanstående inlägg fick Mattias att bryta ihop av fniss. Han hade aldrig läst något så Vasastans-brattigt-medelklassigt. Och OK, jag kan väl hålla med lite grann. Men jag menade såklart inte hans insats med champagne och grejer var liten, utan att jag blev väldigt rörd! Från och med nu får han inte läsa min blogg!

Skål!

Jag har fått nytt jobb! Börjar jobba nästa måndag, vilket gör att jag bara behövde vara arbetslös en dryg månad. Känns fantastiskt skönt att ha de närmaste 11 månaderna inplanerade. M hade fixat en liten flaska Bolly, kaviar och en blomsterkvast, för att fira. Blev sjukt rörd! Det krävs inte så mycket ibland.

Hemma hos mig

Så här ser mitt hem ut. Jag satt i soffan och såg ut över kaoset och kände att jag var tvungen att dokumentera det, en gång för alla. Inte för att det är särskilt ovanligt att mitt hem ser ut så här, snarare tvärtom. Och kanske kan det fungera som motvikt till alla "gör-om-hemma-program", Ernst/Timell/Hon-med-krulliga-håret-och-rött-läppstft-som-gör-anskrämliga-saker-med-prickar, inredningsbloggar och allt annat perfekt jävla myspys som står mig upp i halsen. Man kan leva så här också. Det krävs bara viss försiktighet och slalomkunskap när man kryssar över golvet.
Å andra sidan ser mina pelargoner ut såhär:

Men det är bara, säger BARA, för att jag satte ut dem på balkongen i början av sommaren och inte har rört dem sedan dess!

Ensamhet

Tänk att ett och samma ord kan rymma så diametralt skilda känslor, beroende om det är självvalt eller inte. Just nu är jag så OTROLIGT nöjd över att ha lägenheten för mig själv! Det är så viktigt för mig att få umgås bara med mig själv och slippa relatera till någon annan ett tag. Oavsett hur mycket jag tycker om de människor jag har runt omkring mig. Jag trivs verkligen i mitt eget sällskap. Och det är rätt lyxigt!

Inte bara hundar

Jag är även en fena på att kommunicera med får. Här läser jag först av två får med kommunikationsproblem, för att sedan medla mellan dem. På bild nummer två fortsätter jag med lite healing av ena fårets huvudvvärk.

Hedvigs rival

OK, jag inser att det just nu lite mycket hundar här, men det är bara en märklig slump, jag lovar! Möjligen beroende av att jag är sjukt sugen på en egen! Här är hursomhelst Jackie, 11 veckor gammal Jack Russel och, vad blir det, min svär-valp?

The real dog whisperer

Släng dig i väggen Cesar Millan!

Kalabrien!

Fy faen, vad jag gillar att resa! Tänk att jag hinner glömma bort det mellan resorna! Det är ju inte klokt. Den här gången ska jag försöka påminna mig själv om det, så att jag sporras till att göra fler. Svårigheten är ju dock att kombinera halvskruttig (och sporadisk) ekonomi med resekostnader. Någon som har ett genialt förslag? Blev iofs tillfrågad av en gammal kompis om att assistera henne när hon far runt i USA och säljer affischer på olika Campus, men det krävde körkort, vilket jag ju inte har. Å andra sidan känner jag mig lite för gammal och bekväm för att kuska genom staterna i en skåpbil.

M och jag har iaf varit i Kalabrien - det är därför jag kommit på dessa tankar - och ville inte åka hem igen. Tänke gömma oss i duschen och liksom bara bli kvar i lägenheten vi hyrde. Visserligen kanske nästa hyresgäster skulle bli lite paffa, men vi skulle nog kunna komma överens...

Jag och Hedvig

Nej, den här bloggen handlar inte om mig och min hund. Hunden Hedvig är inte ens min, men jag är gudmatte åt henne, och har just hälsat på henne och hennes matte och husse i Bagis idag, så därför inleds bloggen med en bild på oss. Vill man läsa mer om Hedvig kan man göra det på Emkos blogg - se länk här bredvid.