Se upp i backen!

Japp, det är jag. På slalomskidor. I en slalombacke. Barnbacken, visserligen, men ändå!
Det gick förvånansvärt bra, måste jag säga. Jag föll inte i liften och bara en gång i backen, när jag höll på att krocka med en medslalomör.

Dan före dopparedan

Dagen före julafton jobbar jag. Det tycks jag vara ganska ensam om, med tanke på hur ekande tom min mailbox är. Den enda som svarar på mail är pappa.

Kära doktorn

Varför löser jag så mycket hår? Folk får borsta bort Miahåren från kläderna när de suttit bredvid mig i soffan. Och golvbrunnen i duschen ska vi bara inte prata om.
Kan det vara vitaminbrist av något slag?

Annars har jag faktiskt en rätt bra hair day idag.

Granen står så grön och grann i stugan

Ja jävlar, det är en präktig gran jag släpat hem. Om jag får säga det själv, och det får jag, ty annat vore lögn. Jag tror faktiskt aldrig jag sett en så fin gran. Så tät och jämn och...grön.
Sa jag att jag bar hem den själv? Jojo, jag tog den över axeln och gick. Eller ja, vobblade hemåt.
Med två tunga paketkassar i andra handen.
Julgransförsäljaren (en snäll gammal man som verkligen såg ut som jultomten, om tomten hade sovit under en gran någon vecka eller så) undrade om jag var ensam i jul. Nej, sa jag, jag bor med min sambo här runt hörnet. Han undrade då var min sambo höll hus, eftersom han uppenbarligen inte var där för att hjälpa mig bära gran. Ja, det kan man verkligen undra sa jag och tänkte att om jag sa som det var skulle grantomten nog leta rätt på Mattias och klå upp honom. Mattias satt nämligen med sina jobbpolare på Lilla Asien och drack öl efter fotbollsspelande. Till hans försvar ville han köpa granen idag och inte igår kväll, men jag kunde inte hålla mig. Fast det sa jag inte.

Lätt prestationsångest

Lisa, tjejen jag vickar för på BBK, är världens gulligaste. Hon är också otroligt rolig, smart och skriver som en liten gud.
Hennes blogg är fantastiskt kul och snygg. Jag skrattar varje gång jag läser den. Ofta skriver hon flera inlägg varje dag, och alla är roliga och smarta. Visst, säger du, men hon så är hon ju hemma om dagarna och bara går och väntar på att bebisen ska komma. Nja, inte precis. Hon skriver på en ungdomsroman, som hon typ nästan är klar med. Hon har redan skrivit kontrakt med ett bra förlag också. Och den verkar såklart himla bra också.
Och mänskligheten är YNGRE än jag! (Exakt hur mycket yngre vet jag inte, men hon gick på mellanstadiet när Bert-böckerna kom).
Ååååh!
Jag borde verkligen tycka illa om henne, men hon är ju som sagt världens gulligaste och jag gillar henne jättemycket! Hon har gjort en hel pärm till mig till hjälp på jobbet. Och bjudit hem mig och övriga kollegor i redaktionen på middag med guitar hero. Behöver jag säga att lägenheten var välstädad och snyggt inredd. Och att de fått upp hyllor och annat som måste borras upp, trots att hon och hennes kille flyttade in i lägenheten i höstas! (Vi har fortfarande hopvikta flyttkartonger i hallen, som ramlade ner och spärrade in en annan gravid kompis på toa så sent som igår.)
Men kanske, kanske att det sporrar mig till att åtminstone försöka blogga lite oftare?

Flashbacks

Jo, jag tror att allt läsande av ungdomsböcker fått mig mer känslosam än vanligt. Otroligt hur man plötsligt får alla känslorna igen. Inte filtrerade och mildrade genom något sorts vuxenfilter, nej pang bara! Allt som var kommer tillbaka. Och allt som inte var. Som aldrig blev, men som man drömde om och längtade efter.
Läser just ett manus till en bok som kommer ut till våren och som berör så mycket att jag slits mellan att lägga ifrån mig den för att det är för jobbigt och att fortsätta läsa för att jag måste få veta hur det går.
Och jag har läst ett antal sådana böcker på senaste tiden. Det är jäkligt häftigt! Undrar varför så få "vuxenböcker" berör mig lika mycket?

Metaxa, cigg och Marianne

Det är inte ofta jag känner för att röka numera. Nästan aldrig. Jag slutade veckan innan jag fyllde 25 år, eftersom jag bestämde mig när jag började röka (18 år) att jag inte fick bli en inrökt kärring, och att jag därför måste sluta innan jag fyllt 25.
Nå, ibland får jag dock suget efter cigg. Nästan alltid när känner mig på ett visst sätt. Melankolisk/rastlös/livsfilosofisk/mörk i magen. Vill man skulle man nog kunna kolla i kalendern och se att dessa stunder inträffar sisådär en gång i månaden. Men oavsett.
Det är då jag får för mig att jag vill röka. Och dricka sprit. Ihop. För att det är lite destruktivt och det känns SKÖNT! Nu gillar jag ju inte sprit, så när jag rotar i skåpen kan jag på min höjd hitta gammal glögg från förra året. Eller lite portvin från Portugalresan för tre år sen. Eller kanske, kanske en liten whiskey som jag måste ha fått. Och jag har jävligt svårt för whiskey, trots att jag har försökt med is och små små sippar. Just idag är det Metaxa från M:s Greklandstrip för två år sen. Med mycket is är det inte så pjåkigt.
Och så lyssna på Marianne Faithfuls whiskeyröst. Och fundera på cigg och vad man vill ha ut av livet egentligen. Vad som är viktigt, vad som gör en lycklig. Och om man gör det, eller slösar bort sin tid med annat.

Visst, det är pinsamt, men vad ska man göra? Undrar om man slutar känna sig som en tonåring någon gång? Jag fyller ju 33 om en vecka.

Nålbundna vantar

Jajamensan, jag har gått en kurs i nålbindning hos länshemslöjdskonsulenterna i Stockholm under våren. Och därmed ökat min hemslöjdscredd rejält, tycker jag själv. Andra - jag nämner inga namn - har hånat mig. Men avundsjuka blev de när de fick se resultatet! Jävlars vad stolt jag är över mitt första par egenhändigt nålbundna vantar! De är väldigt mycket snyggare än vad som syns på bilden, tagen med min skruttiga mobilkamera. Och har en perfect fit efter valkning, vilket också gjort dem rejält varma och luddiga på insidan.
Jag har faktiskt åstadkommit en matchande mössa också, och funderar nu på att lära mig brodera så att de kan bli riktigt tjusiga!

Clone wars

Måste bara tipsa om bloggen med de värsta Photoshop-missarna, aptly named Photoshop Disasters:

Vad sägs till exempel om de spanska trippelsupporterklonerna?



eller Madonna med förkrymt skallben?

Vart är världen på väg? Korvlös stroganof

Ja, du läste rätt! Korvlös korvstroganof från Coop. Inte nog med att jag genomlider min fjärde dag hemma från jobbet i influensa och ska sätta i mig ännu en frusen portionsrätt (fast nu orkar jag äta mat i relativ solid form, inte bara soppa), när jag micrat klart den lilla plastbyttan och häller ut dess innehåll på tallriken finns inte en korvbit att skåda! Alltså inte ens så där lite så att man fattar att OK, det ni kallar köttfärssås skulle jag kalla soppa med köttsmak, utan verkligen inte en endaste liten korvsnutt! Helt korvfritt!
Det måste ju ha blivit något fel i Coop-fabriken, och jag erkänner villigt att jag skulle ha kunnat gå ner till Konsum med min tallrik korvlös stroganof om jag inte 1) haft influensa och 2) ansett risken relativt stor att de skulle tro att jag bara pillat ut korvbitarna, ätit upp dem och nu larvade mig, alternativt var psykiskt sjuk.
Men NI, kära cybervänner, vet sanningen!
Och här är ett bildbevis!