Metaxa, cigg och Marianne

Det är inte ofta jag känner för att röka numera. Nästan aldrig. Jag slutade veckan innan jag fyllde 25 år, eftersom jag bestämde mig när jag började röka (18 år) att jag inte fick bli en inrökt kärring, och att jag därför måste sluta innan jag fyllt 25.
Nå, ibland får jag dock suget efter cigg. Nästan alltid när känner mig på ett visst sätt. Melankolisk/rastlös/livsfilosofisk/mörk i magen. Vill man skulle man nog kunna kolla i kalendern och se att dessa stunder inträffar sisådär en gång i månaden. Men oavsett.
Det är då jag får för mig att jag vill röka. Och dricka sprit. Ihop. För att det är lite destruktivt och det känns SKÖNT! Nu gillar jag ju inte sprit, så när jag rotar i skåpen kan jag på min höjd hitta gammal glögg från förra året. Eller lite portvin från Portugalresan för tre år sen. Eller kanske, kanske en liten whiskey som jag måste ha fått. Och jag har jävligt svårt för whiskey, trots att jag har försökt med is och små små sippar. Just idag är det Metaxa från M:s Greklandstrip för två år sen. Med mycket is är det inte så pjåkigt.
Och så lyssna på Marianne Faithfuls whiskeyröst. Och fundera på cigg och vad man vill ha ut av livet egentligen. Vad som är viktigt, vad som gör en lycklig. Och om man gör det, eller slösar bort sin tid med annat.

Visst, det är pinsamt, men vad ska man göra? Undrar om man slutar känna sig som en tonåring någon gång? Jag fyller ju 33 om en vecka.