Twittereländet

Ja hej och hå, just när man lärt sig hur faxen fungerar kommer det nå't som heter intörnätt som alla måste vara med på för att inte vara ute. Så då har man lärt sig e-posta, myspacea och blogga (något mindre framgångsrikt och definitivt mer sporadiskt) och fejsbooka (om inte mer framgångsrikt så åtminstone mer frekvent). Och då ska alla twittra i stället. Så man får registrera sig på ännu en sajt och försöka uttolka hur den fungerar. Man addar några kompisar - och plötsligt överöses man av information! 10 000 tankar, uppdateringar och statusrader med mina vänners ansikten till forsar fram som en störtflod och attackerar mig på en och samma gång! Aaargh! Information overload! Vad vill ni mig, mina vänner? Och kan vi inte ta det lite lugnt och fint? En och en, från början?

Men jag kommer säkert att vara hookad twittrare om en vecka. Med foto och personalized bakgrund och allt... Eller så blir jag elallergiker och kör koppartapeter och virvlat vatten.

Saltmannen

Fick tips om en fantastiskt rolig sajt - Saltmannen.se. En hel sajt med felhörda låttexter.

Några av mina favoriter:

"Teddybjörnen Fredriksson, han moster var afgan"

"Take your teeth out, tell me what's wrong" (Chiquitita, tell me what's wrong)

"Åh Sarah, kom ut ikväll, jag väntar vid hörnet med säden i näven". 

Med underkommentaren "Mauro verkade inte lika trevlig längre".

Har nyss kommit ut som bok också, med 226 av låtarna

Charmingly quirky...

or early signs of madness? Jag går vidare in i surkärringpsykosen och har nu börjat prata för mig själv. Både på jobbet och på stan. På jobbet är det mest kommentarer i stil med "men nu blev det ju fel typsnitt i alla fall" eller "ja SKRIVA UT ja, snälla lilla segjävla dator". Ibland tyst för mig själv, men allt oftare såpass högt att någon av arbetskamraterna vänder sig om och frågar "va?". 

Värre är kanske att jag börjat kommentera folk på stan, lite halvhögt för mig själv. Och nu sist kom jag på mig med att härma en fånig tjej inne på Åhléns. Jag får passa mig så att jag inte åker på stryk. Tur att jag ser så liten och harmlös ut - de kommer aldrig att gissa att det var jag som sa det.

Den hårfina gränsen

...mellan erotiskt och gapflapp var något vi diskuterade under lördagens sittning. Kontentan av sagda diskussion kan möjligen kokas ned till att bruket av ordet "mustig" är ett säkert tecken på att man passerat den gränsen.  

För övrigt

...undrar jag hur f-n de tänker på Konstfack.

Badhuspatriarkatet

Dags för lite upprördhet igen. Denna gång över fördelningen av badtider för de olika könen. Visst, det finns tider för både enbart män och kvinnor, men VILKA tider? Låt oss göre en liten översyn av några av Stockholms badinrättningar.
Liljeholmsbadet: måndagar endast damer, fredagar endast herrar. Hm. Vilken av dagarna skulle du ranka som mest attraktiv? Att hänga med polarna och dricka öl och snacka en måndagkväll eller fredagkväll?
På Storkyrkobadet har damerna måndag- och torsdagkvällarna, herrarna har tisdag-, fredag- och söndagkvällarna. Inte nog med att herrarna har tre dagar när damerna bara få två, de har BÅDE fredagen och söndagen! Igen, vilka dagar kan tyckas mest attraktiva att bada på?
Efter en snabb undersökning på nätet tycks Tensta simhall vara det enda badhus där man faktsikt bara har en tid för bara damer utan att ha någon motsvarande för herrar. På onsdagar mellan kl 13 och 18.

Den stora gula glömskan

Herregud, jag har verkligen inte fått kläm på det här med att blogga! Nu har jag haft flera tillfällen när jag tänkt "ja, det här borde jag blogga om!", men sen har jag förstås glömt bort det så fort jag kommit i närheten av en dator. Hur gör ni, ni som kan?
Det var precis en sån grej idag också, som jag tänkte att jag skulle blogga om. Men nu minns jag bara att den hade nåt med gult att göra.

För övrigt

tycker jag att jag börjar få lite koll.

Göm dig!

Jag måste bara tipsa eventuella läsare om en sjukt rolig sajt - gomdig.nu! Det är visserligen gjord som en smart reklamgrej för en ungdomsbok (Hungerspelen, som f ö är spännande och klart läsvärd) men jäkligt cool! Jag vill också ut och gömma mig bland chips och toarullar på Prisextra och i Ikeas bollhav!

Tant eller kärring?

Angående förra inlägget kom jag att fundera på en sak. Min kompis Stina har vid ett flertal tillfällen påpekat att jag har en liten överklasstant i mig. (Detta har också bekräftats av flera källor, bland annat i ett tidigare blogginlägg.) Men jag undrar om hon inte har lite fel - det är nog snarare en liten surkärring som bor i mig. En sån där som påpekar saker sådär lite lagom högt i Ica-kön. Och som inleder meningar med "Man kunde ju tycka..." och liksom vickar på huvudet när hon säger det.

Måste erkänna att jag känner viss tillfredställelse över att få ta folk i upptuktning. Undrar vad det kan vara för diagnos på det...

Old, bitter and twisted?

Ja, man kan ju undra ibland. Igår var jag på Marie Laveau med några kompisar. Magnus Carlson och Robert med det ostavningsbara efternamnet som börjar på P körde indieklubben Bangers 'n mash. Trevligt (även om det där med "att läsa dansgolvet " kanske inte kom i första hand och det var lite väl många låtar som spelades en minut innan de bröts rakt av).

MEN kvällens behållning var ändå att jag fick snäsa av en tjej i toakön som försökte tränga sig före. Jag riktigt kände hur det bubblade till av ilska/lycka i magen när jag fick spänna ögonen i henne och säga "Jag tror jag före dig i kön. Eller vad tror du?" och tjejen ifråga dröp av.

Det kanske inte var så solidariskt, men det är det fanimej inte att tränga sig före heller.