Charmingly quirky...

or early signs of madness? Jag går vidare in i surkärringpsykosen och har nu börjat prata för mig själv. Både på jobbet och på stan. På jobbet är det mest kommentarer i stil med "men nu blev det ju fel typsnitt i alla fall" eller "ja SKRIVA UT ja, snälla lilla segjävla dator". Ibland tyst för mig själv, men allt oftare såpass högt att någon av arbetskamraterna vänder sig om och frågar "va?". 

Värre är kanske att jag börjat kommentera folk på stan, lite halvhögt för mig själv. Och nu sist kom jag på mig med att härma en fånig tjej inne på Åhléns. Jag får passa mig så att jag inte åker på stryk. Tur att jag ser så liten och harmlös ut - de kommer aldrig att gissa att det var jag som sa det.