Förvandlingen

Jag tror att det är nu det håller på att hända. Förvandlingen. Eller Insikten, snarare. Jag är trots allt 6 månaders gravid. Och visst, jag har väl vetat om det, intellektuellt i åtminstone nästan fem månader. Men konsekvensen av detta, att jag ska bli en Förälder, en Mamma, har inte sjunkit in riktigt än. Men nu börjar den komma krypande, så smått.
Även om jag innerst inne kanske fortfarande har svårt att tro att det faktiskt ska komma ut en bebis ur magen i slutändan. Någon del av mig tror nog att det kommer att skita sig på ett eller annat sätt dessförinnan. Inte för att jag är morbid eller katastroftänkare eller så, mer för att alternativet är så ofattbart.
Och det är här, nu, som jag känner Förvandlingen komma. I besattheten av storheten i detta. Eller oförmågan att intressera sig för så mycket annat. Att jag kan sitta hemma en hel dag och googla på "eco baby bodies" och barnvagnar och sedan få ont i huvudet av att det finns för många.
Jag bävar.
Och lägger upp en baby ticker.
Förlåt.

Kurssuget

Jajemen! Det börjar lukta lite höst i luften, även om det fortfarande är varmt i solen. Och vad kommer då som ett litet brev på Posten? Jo Det Stora Kurssuget! Jag måste bilda mig, utvecklas, Komma Vidare. Svettigt och lätt maniskt bläddrar jag igenom alla kurskataloger som dimper ner i brevlådan - Studiefrämjandet, Folkuniversitetet, Medborgarskolan - ja till och med Sensus! Och - förstås - Länshemslöjdskonsulenterna!
Nån som är sugen på en kurs i skinnsömnad, isländsk stickning eller brodera på stickat?

Twittereländet

Ja hej och hå, just när man lärt sig hur faxen fungerar kommer det nå't som heter intörnätt som alla måste vara med på för att inte vara ute. Så då har man lärt sig e-posta, myspacea och blogga (något mindre framgångsrikt och definitivt mer sporadiskt) och fejsbooka (om inte mer framgångsrikt så åtminstone mer frekvent). Och då ska alla twittra i stället. Så man får registrera sig på ännu en sajt och försöka uttolka hur den fungerar. Man addar några kompisar - och plötsligt överöses man av information! 10 000 tankar, uppdateringar och statusrader med mina vänners ansikten till forsar fram som en störtflod och attackerar mig på en och samma gång! Aaargh! Information overload! Vad vill ni mig, mina vänner? Och kan vi inte ta det lite lugnt och fint? En och en, från början?

Men jag kommer säkert att vara hookad twittrare om en vecka. Med foto och personalized bakgrund och allt... Eller så blir jag elallergiker och kör koppartapeter och virvlat vatten.

Saltmannen

Fick tips om en fantastiskt rolig sajt - Saltmannen.se. En hel sajt med felhörda låttexter.

Några av mina favoriter:

"Teddybjörnen Fredriksson, han moster var afgan"

"Take your teeth out, tell me what's wrong" (Chiquitita, tell me what's wrong)

"Åh Sarah, kom ut ikväll, jag väntar vid hörnet med säden i näven". 

Med underkommentaren "Mauro verkade inte lika trevlig längre".

Har nyss kommit ut som bok också, med 226 av låtarna

Charmingly quirky...

or early signs of madness? Jag går vidare in i surkärringpsykosen och har nu börjat prata för mig själv. Både på jobbet och på stan. På jobbet är det mest kommentarer i stil med "men nu blev det ju fel typsnitt i alla fall" eller "ja SKRIVA UT ja, snälla lilla segjävla dator". Ibland tyst för mig själv, men allt oftare såpass högt att någon av arbetskamraterna vänder sig om och frågar "va?". 

Värre är kanske att jag börjat kommentera folk på stan, lite halvhögt för mig själv. Och nu sist kom jag på mig med att härma en fånig tjej inne på Åhléns. Jag får passa mig så att jag inte åker på stryk. Tur att jag ser så liten och harmlös ut - de kommer aldrig att gissa att det var jag som sa det.

Den hårfina gränsen

...mellan erotiskt och gapflapp var något vi diskuterade under lördagens sittning. Kontentan av sagda diskussion kan möjligen kokas ned till att bruket av ordet "mustig" är ett säkert tecken på att man passerat den gränsen.  

För övrigt

...undrar jag hur f-n de tänker på Konstfack.