Mötte upp Stina för en fika efter jobbet och planering av helgens surströmming/kräftskiva. Det hela urartade naturligtvis till minimal planering och blev istället långfika med snack om alltifrån real dolls (googla på't om ni inte känner till fenomenet!) till trivselbildäck och var gränsen för när man bli en crazy catlady egentligen går. Efter två eller tre katter?
När jag sedan promenerade hem i mörka Stockholmskvällen fylldes jag av en lyckokänsla. Eller lyxkänsla, kanske. Kände mig så himla lyckligt lottad. Jag bor i en stad jag verkligen trivs i, med världens bästa sambo. Jag har börjat ett nytt jobb som känns inspirerande och kul och jag har vänner som Stina. Jag kan glömma bort det där ibland, så jag tänkte att jag borde skriva ner det för att påminna mig själv när jag tycker att livet är skit. Typ i november.
Inlägg
2 kommentarer:
Åh Mia, det var det finaste jag läst på länge. Började nästan gråta för jag blev så ärad och glad. Tack det samma och en stor blöt puss på gullemagen!
Vad fint mitt bröst putar in i din hals på bilden förresten. Apropå det vi också diskuterade i går...
Skicka en kommentar